Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Utkastet på artikeln damp ner igår för korrektur. Nog för att det för länge sedan stått klart att journalisters inställning till objektivitet inte är vad den en gång var, så börjar man onekligen undra.
I artikeln tar man ”pga utrymmesskäl” endast med den inledande känna på-diskussionen med diverse filosofiska flummerier. Den är på intet sätt ny. Djurrättsrörelsen ser enbart till individperspektivet och jägarkåren resonerar utefter en helhetsbild. Början på diskussionen alltså. Kombattanterna känner av läget litegrann.
Det man däremot väljer att INTE publicera är när vi under andra halvan av diskussionstiden, då terrängen har sonderats och den egentliga diskussionen tar sin början, går in på den praktiska tillämpningen av DR:s krav, dvs stoppa all jakt. .
Jag var en aning blygsam i det tidigare inlägget. Försökte mig på ödmjukhet, vilket är väldigt överreklamerat. Ska sanningen fram så klädde jag av killen naken. Bildligt talat, alltså. Det var skott mot sittande fågel.
Veganernas argumentation bygger på individens intressen. Ett djur har intresse av att överleva. Därför får vi inte döda det.
Det är teorin.
Ser vi till hur världen de facto fungerar så är paradoxalt nog jakten det ENDA som ger djuren ett tillräckligt stort värde för att kunna hävda sig mot andra konkurrerande näringar. Det är enbart pga det jaktliga värdet som älgstammen tillåts vara så stor som den är. Skogsbolagen skulle annars hålla den på en miniminivå, eller långt där under. Det gäller även andra arter vars biotopskydd endast existerar pga det jaktliga värdet. Många arter i Sverige, t ex rapphönan, rådjur mfl har klarat sig undan utrotning enbart pga jägares engagemang för att bibehålla och återskapa viltets biotoper, i strid med påtryckningar från främst jord- och skogsbruk. Detta har gjorts enbart för att att jägare sätter ett så stort värde i att jaga det viltet. De biotopvårdande åtgärder som görs för att gynna t ex fältfågel i skåne gynnar ett enormt antal andra arter som annars skulle vara hänvisade till det, ur biologisk synvinkel, fullständigt sterila skånska åkerlandskapet. EN yrkesjägare på ett nomalstort sydsvenskt gods gör förmodligen mer för bibehållandet av naturens artrikedom genom att skapa viltvänliga biotoper än samtliga naturskydds och djurrättsorganisationer i landet tillsammans.
Tar man bort jakten tar man sålunda även bort viltets värde. Därom råder inga tvivel. Detta höll även DR med om. Däremot kunde han inte redogöra för hur man skulle ersätta detta värde. Om inte jägare betalar, vem ska göra det istället?
”Svenska folket” var det trevande svaret. På frågan hur mycket DR:s egna medlemmar betalade för bevarande av vilt och dess biotoper var svaret ”ingenting”. Hur han förväntade sig att ”Svenska folket” skulle vara välvilligt inställda till att betala de miljardbelopp som jakten omsätter, som jägarkåren annars står för själva, när inte ens de egna medlemmarna är beredda att betala en enda krona kunde han inte heller svara på. Inte ens för vargen som är det mest mediediskuterade viltet i Sverige de sista åren finns det någon betalningsvilja* för i dagsläget. Ty vargens stora problem är att den inte tillför tillräcklig nytta för invånarna för att kompensera den onytta som den medför för lantbruk, rennäring, jägare, hundägare osv. Om betalningsvilja inte finns för vargen, med all medieuppbackning, hur ska då rapphönan klara sig? DR:s representant erkände då utan omsvep att de inte hade öht tänkt på konsekvenserna av deras krav (!). De hade ingen som helst lösning på hur de negativa effekterna skulle motverkas, ej heller hade de funderat vilka effekter som kunde uppstå. Nä, så länge som INDIVIDEN fick sina intressen tillgodosedda ett kort tag spelade det ingen roll om hela arten på sikt utrotas helt och hållet..
Underlig inställning från en grupp som annars står att finna på den politiska vänsterkanten där gemenskap och kollektivets nytta är stöttepelaren.
Följande stod då klart:
DR vill alltså stoppa all jakt för att skydda enskilda individer. Hur ett jaktstopp kommer att påverka viltstammarna har DR aldrig funderat på. Ej heller kan de svara på hur viltets värde ska bibehållas i allmänhetens ögon för att inte tryckas tillbaka av konkurrerande näringar.
Resultatet blir alltså, om deras krav skulle vinna mark, att viltarter riskerar utrotning. Både av ökad predation av andra rovdjur, men framför allt pga av påverkan från konkurrerande intressen. Det kollektiva lidandet ökar markant. Fler djur kommer att duka under av svält och sjukdomar då de ökade svängningarna i populationsutvecklingen ideligen överskrider markens bärförmåga, dvs förmåga att föda viltstammarna. Viltets biotoper försvinner osv. Listan kan göras lång.
Det vi däremot vinner, och pass på nu för det här är så vackert, är att när DR:s medlemmar går till sängs om kvällen så är det med den fasta vetskapen om att rådjuret slipper bli dödad av en jägares kula, utan istället faller offer för någon annan predator alternativt dukar under i svält och/eller sjukdom. För rådjuret gör det knappast någon skillnad. Det ska dö på ett eller annat sätt. Enda skillnaden är att människan är det enda rovdjur som strävar efter att ta dess liv så skonsamt som möjligt.
MEN, veganen sover gott om natten. Det är huvudsaken.
Om vi sen ser det hela ur journalistisk synvinkel. Här sitter alltså reportern med ett av de få tillfällen då DR blivit synade och står med byxorna ordentligt neddragna i svensk media. Deras filosofiska teori håller inte i praktiken. DR erkänner själv att de inte bryr sig om konsekvenserna, deras krav är enbart ideologiskt. Huruvida det ökade lidandet totalt sett uppvägs av att det enskilda djuret dödas av någon annan faktor än människa kan de inte ens ge ett tydligt svar på.
Har detta nyhetsvärde?
Tydligen inte. Allt censureras effektivt och man tar endast med några filosofiska flummerier som redan gafflats till leda i Umeå-pressens insändarspalter sedan början på 90-talet. DR står kvar obefläckat.
Objektivt, my ass!
(* Betalningsvilja är ett vedertaget mått för att värdesätta icke-prissatta naturresurser. Istället för att fråga ”vill du ha mera nationalparker?” på vilket svaret, vad än det blir, inte medför någon konsekvens för den svarande, frågar man ”Hur mycket är DU villig att betala för fler nationalparker?”. Resultatet blir ett värde som är betydligt närmare sanningen än det förstnämnda och användes bl a vid skadeståndsrättegången efter Exxon Valdez. I vargfallet visade undersökningen istället på en stor betalningsvilja för att SLIPPA varg. För utförligare läsning rekommenderas ”Miljöekonomi; Brännlund, Kriström, Studentförlaget)
Jag blir inte klok på den där..
