Feeble man

Nä, dra tasken i rullgruset!!

Vår nye kollektivkamrat har lyckats med konststycket att tanka ner på tok för mycket skit, vilket medfört att trafikbegränsningen på 10gb överskridits med råge och vårt kära hushåll är numera strandsatta helt utan internetuppkoppling för resten av månaden.

Jag är jättelycklig.

Jo. Jävlar också.

Fan.

Fan.

Fan.

Fan.

Fan.

Fan.

Fan. 

FAN!

Jajja, vi ses i november..

Sleeping beauty

Jag och Tommy Boy trotsade schemaläggningens bojor idag och bytte datasalar och inlämningsuppgifter mot solsken, frisk luft och övereuforisk TorstenBorsten.

Anledningen till Tottes eufori var varken solen eller den friska luften, om sådant bjafs bryr han sig föga, snarare det faktum att närvaron av husses väldoftande jaktkläder ( ja, dom luktar hallonbåtar och sommaräng. Vad fan tror ni?) och knallpåk indikerade älgjakt och inget annat.

Torsten drog iväg så fort han fick klartecken på sitt eget gracila bulldozer-vis. Det där med att studsa över tuvor med lätta steg är inte riktigt Tottes kopp te. Verkan går före finess. Torsten öser på. Forcerar hinder till synes helt utan självbevarelsedrift och insikt.

Husse däremot smög som en panter. I fem jävla timmar. Såg inte ett hårstrå. Tjavade över blötmyr efter blötmyr. Inte ett liv.
En lätt bitterhet kunde skönjas.

Torsten verkade däremot helt obrydd över det magra resultatet. Tidigare år har hans fysiska arbetsförmåga kraftigt kunnat diskuteras då latheten lyst starkare än något av hans övriga attribut och söktakten raskt minskat exponentiellt med tiden. Av detta märktes nu intet. Torsten flög fram. Simträning under sommaren is the shit!

Eller flög och flög… Han forcerade.

Nåja.

Efter dryga fem timmars sök åkte dock näsan plötsligt i vädret och Torsten bröt sig iväg mellan träden. Dessvärre var den älg som Tottes numera kvalsterfria nos lokaliserat aningens mera löpstark än Totte förutsett och det blev en rejäl runda innan Torsten efter en timme slutligen kapitulerade för älgens vägvinnande benlängd och återvände till sin numera mätta och kaffevärmda husse.

Vi började bege oss tillbaka mot bilen, även om det var en bra bit att gå. Misstanke fanns om att Tottes energidepå när som helst skulle ge upp livsgnistan och förvandla Totte till en betydligt mindre arbetsam vovve.

Oron var dock obefogad, ty hundrackarn fortsatte forcera lingonriset med samma beslutsamhet som tidigare och när vi återigen siktade bilen efter totalt sju timmars frånvaro hade TorstenBorsten minsann hunnit motionera ytterligare ett älgekipage, om än under något kortare tid denna gång..

Nu ligger han däremot avsmullen på köksgolvet och snarkar i högan sky. Han lär nog inte flytta sig såvida det inte är absolut nödvändigt det närmsta dygnet..

I´m the partypooper, twisted partypooper

Jepp. Lördagskväll.  Vad gör Simon?

Städar.

Jajjebast. Jag tvättar kläder också.

Minsann.

Bara en tidsfråga innan groupiemailen från landets PRO-föreningar strömmar in..

Jepp. Snart spelar jag väl Bingolotto också.

We came along this road

Goddamnit, han är duktig. Riktigt duktig.

Totte alltså.

Helt värt att skippa några lektionsdagar för.

Eller några. ”Rätt många” ska det vara.

Nåväl. Allt har sin tid.

Seek and destroy

Hmm.. guldkorn ur de senaste två dagarnas söktermer:

Penisstorlek

Mutta

Anorektiska leverne

Knulla med hund

Mycket snuskiga bilder

och bubblaren ”är ryska kvinnor ärliga?”

Hur många av er fann de dom sökte i min blogg, räck upp en hand!

Och ni som så gärna vill knulla husdjur:

Sök hjälp. För helvete.

Step up. Again.

Ny privatlivsutmaning. Liza är den skyldige. Igen.

10 mer eller mindre kända udda faktum om mig:

• Jag är jättebäst.
• Jag har fortfarande fler kokböcker än kurslitteratur efter snart 2,5 år på universitet.
• Jag övertygade min vän Slasken att han kunde sjunga enbart för att jag skulle få spela sologitarr när vi startade vårt hårdrocksband för en herrans massa år sedan. (Nä, han kunde inte sjunga och jag kunde inte spela solon heller. Det blev aldrig riktigt aktuellt med ett bandnamn..)
• Det har därefter hänt att jag själv under berusning skrålat och spelat akustiskt inför likaledes berusad publik. (Jag var tydligen bättre på att sjunga än på att spela solon.)
• Jag hyser oerhört starka aversioner mot discodans, men jag var grym på styrdans när det begav sig.
• Jag är en jävel på att vandra långt och länge. Folk som försökt hänga med har fallit i gråt. Tilldelades raskt smeknamnet ”Sacramente-Simone” av mina italienska jaktgäster efter ett mindre myräventyr under tjäderjakt med stående fågelhund i skogarna kring Norsjö. Slog rekord i dricks dock..
• Jag lägger sällan ner tid på saker jag inte kan bli riktigt bra på. Jag lägger däremot mycket tid på att förbättra mig i det jag gör. Måste veta teorin bakom. Oavsett det gäller tillagning av en perfekt älgfilé, hur man bäst målar ett rum, hur en kostym skall bäras eller sex. Jag måste bara veta hur det fungerar och hur man gör det bättre. Och jo. Jag har förmodligen för höga krav på mig själv. Men i enlighet med punkt 1 så är det helt i sin ordning..
• Jag kan inte riktigt förneka astrologins betydelse i personrelationer. Horoskop är däremot lite blahiblaha. Jag har hittills aldrig vunnit alla pengar jag blivit lovad.
• Jag är livrädd för miljöpartister, ung vänster och högreligiösa, och genuint misstänksam mot jättesnälla människor. Världen är inte svartvit. Inse. För fan.
• Jag är en jävel på RIKTIG chokladmousse. Mycket kalorier. Mycket fett. Inget fjask.

Man on the edge

*Raap*

Hemrullade älgköttbullar is the shit.

Jepp. Det är lördagkväll. Jag rullar köttbullar.

Hemodlad potatis också. Jo. Lingonsylten var även den min egen. Ger mig fan på att t o m Mat-Tina är på lyset ikväll. Men inte jag. Nope. Jag rullar köttbullar.

Jo. Jag är nog jävligt poppis hos singlar mellan 90 och döden.

Strålande.

One of us must hang

Den glädjefyllda återföreningen mellan mig och gymmet efter mitt påtvingade tvåveckors uppehåll blev inte riktigt som jag tänkt. Stärkt till kropp och själ av en väldukad frukost äntrade jag cykelhelvetet och begav mig mot staden i attacktempo för att få upp värmen. Morgonflanörerna kastade sig lydigt ur vägen med chockfyllda ögonvitor där jag stolt svepte fram på min vackra Nordstjernan med en pedalfrekvens i paritet med en normalvarvig slagborrmaskin.

Som vanligt var antalet besökare på gymmet betydligt färre än det synliga behovet på stadens gator och torg, varför inga armbågar behövde nyttjas vid framkomsten. Några raska drag i roddmaskinen för att få upp värmen i överkroppen, sedan var jag fit for fight.

Två tredjedelar in i programmet började en märkbar utmattning i undertecknads muskelstyrka visa sig. Eftersom jag själv är odödlig och jättebäst kunde det ju inte vara fel på mig, utan förmodligen nån ohyfsad jävel som mixtrat med hantlarna. Jag beslöt därför att bege mig upp på övre plan och göra undan rotator cuffarna och ge sabotören chansen att återställa ordningen och därmed ställa sig själv i bättre dager.

Fem drag i snörhelvetet senare och jag var på vippen att kollapsa med kraftig slagsida och yrsel. Jag började så sakteliga ana det kanske ändå icke var frågan om någon utomstående sabotör utan helt enkelt min stolta lekamen som bad mig ge fan i det jag höll på med. Ryggläge intogs på plats meddelst lika delar planerade rörelser som plötslig oplanerad utmattning och därtill hörande gravitationsproblem.

Efter tjugo minuters liggande återhämtning och undansväljande av tidigare intagen frukost gav jag upp och vinglade hemåt på ostadiga ben, måttligt exalterad över min kropps arbetsförmåga. Resterande dag har förlupit i vila och funderationer på vad fan som felat.

Jag har bara varit med om något liknande vid två tillfällen tidigare. En gång under gymmande i gymnasiet efter ett intag av taskig falukorv på skolans bespisning samt den gången jag fick för mig att det 6 mil långa kalvträskloppet på skidor inte skulle vara något problem efter mitt en mil långa förberedande träningspass. Räddningen då bestod av två varmkorvar och ett par liter blåbärssoppa som intogs med svartnande ögon och darrande ben vid fyramila-kontrollen. Nu tror jag däremot inte det skulle gjort någon positiv skillnad.

Hmm.. Kan det vara den tidigare förkylningen som spökar månntro?

Reinventing boredom

Bussresa från dalarna är inte att rekommendera för de som söker lyckan i livet. I ren desperation och skrikande brist på bättre idéer inledde jag och Günther ett privatinitierat projekt att omvända M till homosexuell. Inte för att han på något vis uppvisat några sådana tendenser eller önskemål, men vi ansåg inte att hans egen vilja var något att fästa sig vid i den uppenbara brist på nöjen som förelåg. Och tja, efter bara någon timme satt han ihopkrupen och smuttade på rosafärgad festis, sjungandes ”Det lilla ljus jag har” med späd stämma. Om det är gay eller inte lämnar jag åt de mer insatta, men vi nådde förändring iallafall. Det är huvudsaken.

Nu ska jag sova.

The world is a vampire

Fan.

08.00 imorgon skuttar undertecknad ombord på skogsmullebussen söderut. En HEL JÄVLA VECKA i en sketen buss. Exkursion heter det visst med finare ord. Säkert intressant. Men åka buss i en hel vecka och övernatta på sunkiga vandrarhem är ungefär lika upphetsande som taggtrådsonani.

Inte för att jag provat. Taggtråden alltså. Men jag kan tänka mig..

Bussutflykter suger.