Joråsåatt. Ett under har skett. Jag slängde ut det franska helvetet på blocket för någon månad sedan. Jag började dock tappa tilltron till mänskligheten redan efter en vecka av idiotspekulanter som ringde i tid och otid och avtalade tid, för att sedan aldrig dyka upp, som om min tid inte är nog dyrbar som den är.
En del idioter dök emellertid upp. Sparkade på däcken, tittade litegrann och låtsades kunna något innan de frågade hur mycket bensin den drog? Vad bensinförbrukningen egentligen har för ekonomisk betydelse på en bil för under 10 000 kr är för mig en gåta, men för pucko-Svensson är det tydligen av yttersta vikt. Vad pucko-Svensson inte förstår är att någon ynka sparad deciliter per mil är helt irrelevant på en såpass billig bil eftersom eventuella oupptäckta reparationer på ”fyndet” kommer att kosta våldsamt mycket mer. För att inte tala om säkerhetsaspekten på ett 1,8 tons landsvägslok kontra en liten japansk skokartong i folietunn plåt. Nä, sparka på däcken och fråga om förbrukning. Det är vad som väger tyngst. Då gör man säkra bilköp, jojjomen!
Folk är idioter.
Just ja. Undret var det ja. Jo, 30 minuter innan beräknad avfärd mot hufvudstaden klev en yngling från ett utomeuropeiskt land av bussen, sparkade på däcken, berömde lacken, provstartade och slantade upp 7500 prutade pengar för åbäket utan att ens ha tagit en provtur. Godhjärtad som jag är så ville jag inte förstöra hans lycka genom att berätta om alla kommande akuta reparationer som han kunde se fram emot i sommar utan tog snällt emot pengarna och skrattade hela vägen till banken.
Jo, ibland är jag en väldigt ond människa.
Väl i Stockholm harvades blocket igenom efter lämpliga objekt och efter viss övertalning av käre vän M så gick jag med på att spekulera på Saab-utbudet. Jag fann vad jag sökte i Uppsala i en svart 9000 turbo från-97. Jubileumsmodell givetvis, fullutrustad med både skinnklädsel och vulgo-träratt. Herren som sålde begärde 35 men kunde tänka sig att gå ner något eftersom turbon strulade och bilen läckte olja. Finemang, sa jag och bjöd 22 varpå vi enades om 23! En sväng till Saab-handlaren, 70 kronor fattigare och två nya packningar rikare åtgärdades oljeläckaget på en grisblink och magnetventilen till turbon smordes med lite WD-40 varpå även turbo-problemen var ett minne blott. Att sedan saab-handlaren begärde 55 för en identisk bil med mindre motor bättrade på nattsömnen ytterligare. 
Om jag ska vara helt ärlig så har jag varit duktigt skeptisk till Saab. Mest pga min fars förkärlek för gamla sunkiga skrotobjekt av samma märke, utan vare sig komfort eller körglädje. Men efter att jag gjort första omkörningen med 200 hästar Saab Turbo så ekar Saab-låten från reklamen lika högt i huvudet som leendet är brett! Jag kan inte förstå hur jag lyckats leva mitt liv utan turbo!
Farväl Peggan, må våra vägar aldrig mera korsas.
