Igår var det tentaplugg. Eller OMtentaplugg om man ska vara anal.
Omtenta får man efter att ha lagt ner hela fem sekunder på att titta på en tidigare års tenta, konstatera ”det här blir knivigt” och sedan kastat tentan i tangentens riktning och spenderat resten av tiden fram till tentan jagandes älg.
Straffet för sådan ovarsamhet med tillgänglig studietid blir uppenbarligen missad godkändgräns med tre fjuniga poäng och, ironiskt nog, omtenta samma dag som resterande klassmedlemmar……..jagar älg.
Jepp. Borde ha anat den där.
I enlighet med beprövad folkmedicin beslöt jag mig därför för att akut och genast bege mig mot affären för att inhandla det kakao som krävs för en tröstande kladdkaka, ty kladdkaka är ett välbeprövat botemedel mot plötslig ångest och akutdepression. Det visste redan vikingarna.
Eftersom Günther behagat nyttja samma studieteknik som jag såg även han fram emot en omtenta och väntades inträda residenset inom kort för gemensam kraftsamling i studieflitens anda. Tiden var därför knapp varpå Saaben äntrades för hastig färd till ICA. Vissa svordomar yttrades gentemot en trög herre i en snarlik Saab, som envisades med att köra 40 på 30-väg som en annan stoppkloss, men jag lyckades ändock göra nödvändiga inköp samt återvända till residenset innan Günthers ankomst.
Någon kladdkaka blev dock inte tillverkad eftersom grannen ringde på tre minuter efter Günthers ankomst. Grannen som jag knappt sett, möjligen hälsat på en gång. Hon behövde tejp. Till ett tjockt kuvert som var trasigt. Och hon medförde muffins. Choklad. Två stycken.
Tejp hade jag så problemet löstes utan mankemang. Grannen tejpade och förde konversation. Den annars så pratglade Günther iakttog men sade inget. Eftersom jag samtidigt hade älskade flickvän i telefon, som plötsligt var väldigt ovillig att lägga på, var jag något disträ och slö i slutledningarna varför situationen inte gick upp för mig förrän grannen försvann ut genom dörren, efter att ha lämnat muffinsen till mig och Günther.
Stackars flicka. Idén var säkert jättefin. Det funkar ju alltid på film. På film har de aldrig besök av en två meters utsvulten inlandsbo och en flickvän i telefonen.
På film.
oktober 11, 2007 kl 08:03 |
Ha,ha ha…men du.. Nån snygg singelkompis har du väl? Som du kan skicka över att låna lite muffins nån kväll?
oktober 11, 2007 kl 11:10 |
Att jag inte tänkte på det! Jag skickar över Günther!
oktober 17, 2007 kl 05:52 |
Gör folk verkligen sånt där? Trodde det enbart existerade som du säger, på film. Hmm. Eller så kanske det sker oftare än vad jag tror, bara det att det aldrig sker där jag är
oktober 18, 2007 kl 15:34 |
Jag hade ju inte kört tejpstoryn utan bara kommit över med muffinsen.
Naken.