Arkiv för november, 2007

My man Ambres

november 28, 2007

Jag blev tipsad om ett program som sänts på SVT för några dagar sedan. Det handlade om den enkle snickaren Sture vars kropp helt plötsligt började lånas av en 3000-årig ande ifrån Egypten. Anden var väldigt vis och pratade om mänskligheten, hur vi är och hur vi borde vara. Sådant som visa andar brukar göra.

Programmet finns att titta på här.

I programmet framställdes den gode Sture såsom en simpel snickare med liten förståelse för new age-trams såsom meditation och annat. Det var för övrigt efter att hans fru övertalat honom om att följa med just på en meditation som hans kropp övertagits av anden första gången på 70-talet.

Sture tyckte heller inte om all den uppmärksamhet som Ambres genererade och det hade därför tagit lång tid för TV-teamet att övertyga honom om att deras reportage inte skulle vara nedvärderande och därmed få tillåtelse att filma. Det framstod närmast som att Stures norrländska helyllepersonlighet inte brydde sig så hårt om olika andliga företeelser utan endast ville leva ett normalt liv, men blivit tvungen att acceptera Ambres i tillvaron.

Det nämndes dock något hastigt om en kursgård i programmet.

Hmmm….

En snabb sökning på internet gav kursgårdens hemsida. Där kan man läsa om de kurser som Sture erbjuder med Ambres. Jag blev synnerligen impad.

För endast 5500 pix får man komma dit i en hel vecka. Vill man ha mat kostar det 2000 spänn till. Totalt 7500 spänn alltså. Eftersom han ej tar emot enskilda utan endast grupper så kommer du dit tillsammans med en hög andra deltagare.

Vad får man då göra under denna utvecklande vecka?

Du får hålla käften.

Jag skojar inte. För 5500 pix får du åka dit, bli avtagen mobilen, förhindrad att se på TV, lyssna på radio, läsa böcker, samtala eller ens promenera i grupp. Du får inte ens ta ögonkontakt.

Ambres kallar det för ”tysta veckan.”

No shit.

Det är ju tamejsatan genialt!! Folk betalar 5500 pix för att komma dit och gå runt för sig själv och hålla käften! VARFÖR har jag inte tänkt på det själv? Man behöver inte ens stå för mat, vill besökarna ha mat får de glatt pynta 2000 spänn till. Och de kommer i grupp! Säg…hmm….8 pers i veckan, 44000 pix + 16000 till om de ska ha mat.

60 000!

I VECKAN!!

Tacka fan för att karln är folkskygg, det förstår jag! Om jag bedrev en sådan lukrativ business på människors längan efter vägledning skulle jag också förvissa mig om att ingen reporter utan 10 års övertygelse av Ambres existens fick göra ett reportage för allmän publik.

Reportern var synnerligen övertygad. Som exempel på Stures/Ambres trovärdighet visade han ett klipp från när de bad Ambres titta in i kameran när han pratade. Ambres pratade in i kameran i två timmar utan att titta bort. Med sin regissörsbakgrund menade reportern att det skulle ta minst ett par veckor för en skådespelare att öva in något liknande. Att Sture/Ambres övat i 30 år på att stirra folk i ögonen och köra sina monologer tog han däremot ingen notis om.

Besökare på SvD:s diskussions forum, som uppgav att de kände Sture på 70-talet innan Ambres kom, ansåg även att Sture i ärlighetens namn borde redogöra för sitt dåvarande engagemang i Scientologerna som kontrast till bilden av ”den enkla snickaren”.

Nåväl, bluff eller inte. Det finns otaliga människor i detta land som känner ett starkt behov av vägledning och plöjer självhjälpslitteratur i kubik, i hopp om att lättare kunna hantera det faktum att verkligheten inte är en blomstrande saga. Om dessa blir hjälpta av Ambres monologer så är det väl jättebra. De som inte blir hjälpta får väl se de 5500 kronorna som en ren dumhetsskatt. Det kostar att vara lättlurad.

Kumba-jävla-ya

november 21, 2007

Och varför älskar vi grupparbeten, kära barn?

”För att arbetet tar dubbelt så lång tid och utgör en fulländad anledning att börja depressionsknarka!”

Braaaaaaa barn! Nu tar vi alla varandra i hand, gungar i takt och sjunger Kumbaya!

Breakerfall

november 20, 2007

Totte fick sig en vända till sjukgymnasten igår. Skogstestet i torsdags föll inte så väl ut. Han hittade förvisso älg och skällde så jag blev alldeles varm, men efter 15 minuter blev det tyst och Totte stod still i skogen. Samma sak som förut. Vänster bakben. Trots flera veckor utan minsta problemindikation. Han har klarat löprundor och dagliga ruscher utan mankemang.

Sjukgymnasten fann ingenting. Inte ett pip av smärta någonstans.

Fettot har gått sönder, men han vill fan inte berätta var.

Hundjävel.

I´m your sugar

november 7, 2007

Okej.

Min annars så kolhydratssnålade lekamen har precis intagit en stadig portion taskiga kolhydrater och transfett i form av ett gigantiskt superskrov med alldeles för generös stripsandel. 

Toppat med någon liter Cola.

En sockerbit till och jag kan flyga. 

Idiots Unite

november 7, 2007

Jag blev bjuden på hockey i helgen. Djurgården mot Mora. På Hovet.

Hockey är ett intressant fenomen. Tydligen kan sådana till synes simpla företeelser såsom tolv vuxna män på en isplan förvandla den mest välartade av medborgare till ett artriktigt rövhål på nolltid. Synnerligen fascinerande.

När matchen blåstes igång stod det per omgående klart att vi var blott bleka outvecklade åskådarembryon i jämförelse med den fullblodssupporter som innehade säsongsplatsen precis bakom våra ryggar. Inte bara hade han utvecklat ett sällan skådat och akademiskt fulländat ordförråd, han hade dessutom en stämma som skulle ha givit vilket kompressorhorn som helst svåra darrningar och mindervärdeskomplex.

”ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHJJJJJ!!!!”, kommenterade mannen sakligt, vrålandes i 180 dB, när en stackars djurgårdare förlorade pucken. Ingen nere på isen tog någon notis om hans åsikt.

”ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHJJJJJ!!! DOMARN!!!!”, fortsatte mannen pedagogiskt i hopp om att de inkompetenta herrarna nere på planen skulle hörsamma hans högst kompetenta råd och kunnaden. 

”Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip”, svarade min tinnitus, som efter flera års frånvaro äntligen var tillbaka. Efter mannens femtielfte huliganbröl i örat började älskade flickvän se aningens besvärad ut och kommenterade lågmält mannens uppförande. 

”Jo, du förstår..”,  svarade jag tillräckligt högt för att det skulle höras en stolsrad bakåt, ”det är vetenskapligt bevisat att ljudnivån på åskådaren är direkt kopplat till penisstorleken i omvänd proportion. Ju mindre penis, desto högre ljudnivå och tvärtom.”

”Nu ska jag vara tyst”, hördes det lågmält från bänkraden bakom.

Dessvärre råkade nog den hängivne djurgårdaren känna efter i byxan för säkerhets skull och kunde ej längre blunda för faktum, ty inom en minut kom nästa helvetesbröl:

”ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHHJJJJJJJJJJJJJJJ!!! DOMARN!! DU ÄR EN JÄVLA SOPA!!”

”Varför skriker du så?”, undrade mannens sandlådeunga barnbarn.

”Jo, du förstår domaren kan inte sitt jobb och då måste jag skrika på honom för att han ska bli bättre”, svarade mannen mjukt och pedagogiskt.  Matchen fortsatte och mannens öronbedövande huliganbröl fortsatte sin våldtäkt på närsittandes trumhinnor. Barnbarnet fortsatte att fråga ideligen om anledningen till alla bröl, svordomar och hätska uttryck som flödade ur käften på rövhålet till morfar. Mannen fortsatte i samma mjuka och pedagogiska dagisfrökens-röst att förklara varför ”öööhhjj, Lahti din jävla sopa! Du är så jävla kass! Åk hem till Tyskland”, ”Men öka då för helvete!” och andra trevligt vrålade hatattacker från hans sida var så viktigt för matchens utgång. Man fick nästan bilden av att denne hängivne supporter var själva navet i hela Djurgårdens lag och att hela matchen hängde på hans kompetenta vrålade tips.

Pojken var mäkta imponerad över sin morfars kunnande och nickade förstående när morfar förklarade hur viktigt det var att han vrålade svordomar åt domare och spelare så att de kunde bättra sig. Spånvåpet till mamma/dotter som satt bredvid var även hon mäkta imponerad över sin fars förmåga att ideligen vråla ut sitt hat och bete sig som ett allmänt rövhål inför hennes unge son. Personligen hade jag större lust att på ett synnerligen lättförståeligt och pedagogiskt vis förklara svårigheterna i att vråla med ett lösbrutet ryggstöd nerstampat i halsen, om vederbörande inte betedde sig som folk. 

Höjdpunkten kom i varje fall efter att gubbhelvetet tillbringat en evighet med att högljutt förklara att Djurgården var så ofantligt mycket bättre än Mora och lillpojken försynt frågade, med en femårings självklara logik:

“Men? Om Djurgården är så mycket bättre, varför leder då Mora?”

Morfar viftade raskt undan pinsamheten och tog underläget som ett ytterligare tecken på lagets behov utav ytterligare coachning från hans sida, samtidigt som han fortsatte instruera sin unge adept i hur otroligt stor positiv inverkan hans pinsamma uppträdande hade på matchen.

Mora vann med 3-0.