Världsförbättrarna på Aftonbladet rapporterar idag om att lightläsk förstör miljön. Man har tagit fasta på att det sukralos som tillsätts istället för socker inte kan tas om hand i reningsverken, och därför sprids okontrollerat i sjöar och vattendrag utan att någon vet vilka effekter det får.
Det är faktiskt en ganska sund reflektion. Sukralos tillverkas av vanligt socker genom att man ersätter tre OH-grupper med kloratomer istället. Tanken är att få fram ett miljöfrämmande klororganiskt ämne som passerar genom kroppen utan att tas upp. Fiffigt värre. Då kan ju pucko-Svensson slippa göra medvetna val, utan kan fortsätta bälga i sig Coca-Cola i tron att de motat fetman vid grind.
Det lilla abret är dessvärre att klororganiska ämnen inte är så hejdundrandes peachy för varken människor eller miljö. Tanken är dock inte ny. Vi har flera exempel på olika klororganiska ämnen som tillverkats för att vara naturfrämmande och lösa problem. Resultatet blev däremot lite diskutabelt. Därför har man arbetat länge med att avlägsna sådana ämnen ur samhället. Ämnen som DDT, PCB, dioxiner, klorerade lösningsmedel och annat mumsigt.
Vad sukraloset kommer att ställa till med i vattendraget är därför en fråga av stor vikt eftersom naturfrämmande kemikalier har en tendens att ställa till med helvete. Så långt tänker Aftonbladet ganska vettigt. Miljön är ju viktig, jojjomen. Men hur man lyckas totalbomma den i mina ögon än viktigare frågan är högst förunderligt, om än inte chockerande med tanke på Aftonbladets normala nyhetsnivå.
Sukralos är alltså ett naturfrämmande ämne som vi inte vet vilka skador det gör. Det klassas däremot in i en kemikaliegrupp som inte innehåller de mest efterfrågade hälsopreparaten direkt. Milt uttryckt. Sukralos ska passera människokroppen utan att tas upp. Det är vitsen med att det är naturfrämmande. Problemet är att studier visar att all sukralos som åker in inte kommer ut. Men ingen vet var den hamnar, eller vad den ställer till med. Men det lanseras som ett hälsosammare alternativ till socker..
Problemet är väl för satan inte vad det kan tänkas göra med miljön. Frågan är varför det överhuvudtaget ska finnas i maten? Sådan skepsis brukar bemötas av tillverkarna med att det inte finns något idag som tyder på att det gör någon skada i människokroppen. Det kan de faktiskt säga utan att ljuga. Åtminstone inte så mycket. Problemet är bara att uttalandet bygger på en AVSAKNAD av studier på området.
Jag skulle känna mig säkrare om det var grundligt undersökt istället. Men jag kanske är petig?
