Jag tänkte skriva ett långt inlägg om att åka norrut. Långt norrut. Om att begrava sitt ursprung. Och reflektera över levnadsöden. Om byar vid vägars slut. Där allting en gång börjat. Om barndomsminnen och nyvunnen insikt.
Lite djupt sådär.
Men jag kan inte. Har ingen lust. Det passar inte här.
Men jag är hursomhelst tillbaka.
Var fan är chokladen?
januari 13, 2008 kl 10:58 |
Åh vad härligt att “höra” från dig, det är jobbigt när du är borta. Du får all choklad du vill om du stannar nu.
januari 13, 2008 kl 12:44 |
Kul att “se” dig igen!
januari 13, 2008 kl 23:24 |
Det inlägget hade jag tyckt om!!
Skönt med ett livstecken – du behövs.
januari 14, 2008 kl 10:26 |
Choklad..Å vars fan ska vi skicka den då? “Snygg-Simon på en fjälltopp vid vägars slut” gick inte hem hos Kungliga Postverket..
Men överräcker all virtuell choklad som finnes för att du är tillbaks..
januari 14, 2008 kl 21:36 |
Och vem har sagt att inte frånvaro kan vara lukrativt?
Ninde, fel adress. Du skickar såklart chokladen till:
Snygg-Simon von Übermenchen
Ödmjukhetsgränd 3
123 45 Jättebäst
januari 15, 2008 kl 11:06 |
Hehe är det bara jag som är tillräckligt mkt snokig för att hitta Übersnygga -Simons adress
Då får väl jag skicka chokladen. Igen!
januari 16, 2008 kl 16:55 |
Haha, jo du är lätt min favvo-stalker!
januari 16, 2008 kl 18:29 |
Naah! *glad jag blir*