Världsförbättrarna på Aftonbladet rapporterar idag om att lightläsk förstör miljön. Man har tagit fasta på att det sukralos som tillsätts istället för socker inte kan tas om hand i reningsverken, och därför sprids okontrollerat i sjöar och vattendrag utan att någon vet vilka effekter det får.
Det är faktiskt en ganska sund reflektion. Sukralos tillverkas av vanligt socker genom att man ersätter tre OH-grupper med kloratomer istället. Tanken är att få fram ett miljöfrämmande klororganiskt ämne som passerar genom kroppen utan att tas upp. Fiffigt värre. Då kan ju pucko-Svensson slippa göra medvetna val, utan kan fortsätta bälga i sig Coca-Cola i tron att de motat fetman vid grind.
Det lilla abret är dessvärre att klororganiska ämnen inte är så hejdundrandes peachy för varken människor eller miljö. Tanken är dock inte ny. Vi har flera exempel på olika klororganiska ämnen som tillverkats för att vara naturfrämmande och lösa problem. Resultatet blev däremot lite diskutabelt. Därför har man arbetat länge med att avlägsna sådana ämnen ur samhället. Ämnen som DDT, PCB, dioxiner, klorerade lösningsmedel och annat mumsigt.
Vad sukraloset kommer att ställa till med i vattendraget är därför en fråga av stor vikt eftersom naturfrämmande kemikalier har en tendens att ställa till med helvete. Så långt tänker Aftonbladet ganska vettigt. Miljön är ju viktig, jojjomen. Men hur man lyckas totalbomma den i mina ögon än viktigare frågan är högst förunderligt, om än inte chockerande med tanke på Aftonbladets normala nyhetsnivå.
Sukralos är alltså ett naturfrämmande ämne som vi inte vet vilka skador det gör. Det klassas däremot in i en kemikaliegrupp som inte innehåller de mest efterfrågade hälsopreparaten direkt. Milt uttryckt. Sukralos ska passera människokroppen utan att tas upp. Det är vitsen med att det är naturfrämmande. Problemet är att studier visar att all sukralos som åker in inte kommer ut. Men ingen vet var den hamnar, eller vad den ställer till med. Men det lanseras som ett hälsosammare alternativ till socker..
Problemet är väl för satan inte vad det kan tänkas göra med miljön. Frågan är varför det överhuvudtaget ska finnas i maten? Sådan skepsis brukar bemötas av tillverkarna med att det inte finns något idag som tyder på att det gör någon skada i människokroppen. Det kan de faktiskt säga utan att ljuga. Åtminstone inte så mycket. Problemet är bara att uttalandet bygger på en AVSAKNAD av studier på området.
Jag skulle känna mig säkrare om det var grundligt undersökt istället. Men jag kanske är petig?
januari 30, 2008 kl 18:03 |
i så fall är jag också petig! jag håller mig så långt borta från allt vad sötningsmedel heter, aspartam och sukralos och allt vad det heter. min övertygelse är att vanligt socker är bättre för mig.
men dom gör det då inte lätt för mig! tuggummi tex har jag helt fått lägga ner, det finns bara sockerfria “nyttigare” alternativ. det tar allt längre tid att handla när man måste gräva fram livsmedel utan sötningsmedel från butikernas djupaste,mörkaste vrår..
januari 30, 2008 kl 21:15 |
Läste för snart 2 år sedan om vad som händer med råttor som får smaka på sukralos.. Det är inte alls säkert att det passerar, snarare lagras det i kroppen i t.ex. levern som inte kan bryta ner skiten..
januari 31, 2008 kl 17:35 |
Lite märkligt är det att vi köper idén med suckralos och aspartam rakt av men inte naturliga Stevia som brukats mycket längre..
http://www.stevia.net/
(Kanske blir ett inlägg om det så småningom..morr)
januari 31, 2008 kl 18:50 |
Denise> Nä, nu vågar de ju inte döpa skiten till light längre så att man snabbt kan sortera. Det står bara någon rad om att dyngan inte innehåller socker. Det är väl enklare att skriva VAD den innehåller istället..
Fabian> Och..host..underligt nog så verkar sukralosproducenterna inte så ivriga på att ytterligare undersöka det där lilla abret..
Ninde> Stevia har jag faktiskt inte testat. Jag har lite för lätt för att klumpa ihop det med annat ur kategorin “produkter som vi inte vet hur de verkar, men de låter bra”.
Egentligen är det väl mest underligt hur vi så desperat försöker hitta sätt att fortsätta med en kosthållning som helt klart inte är nyttig för oss. Om jag får ont i huvudet av att dänga en hammare i pannan så byter jag ju inte ut hammaren mot ett vedträ och fortsätter slå..
februari 1, 2008 kl 11:51 |
Jag har skrämts länge av vad jag ser, dels i kassan när jag handlar mat och när mina medkunder ställer långa rader med enochenhalvlitrar med läsk på bandet. Dels också ute på sta’n i händerna på främst ungdomar. För en del år sedan blev det tydligen mode att bära en läskburk i handen.
Drick för helvete kranvatten om livet är dig kärt.
februari 1, 2008 kl 12:20 |
Göran> Så sant, så sant.