It´s a cold night for alligators

Jepp. De sa ja.

Det var så fint att till och med min cyniskt känslokalla person fick kämpa för att inte storböla som ett spädbarn.

Sen blev det bröllopsfest. Till fyra på natten. Jag förhöll mig en aning restriktiv i mina kontakter med den fria baren då hemfärd meddelst Saab skulle inledas redan vid lunch nästa dag. Men roligt var det!

Hela 4,5 timmar hann jag sova också innan frukost. 105 mil hem. Jag vek ner mig efter dryga 90 och stannade i Umeå för övernattning för att slippa skrapas lös från en tall någonstans halvvägs mellan Umeå och Skellefteå.

Jag förhörde mig telefonledes om huruvida moderskapet mäktade med Bella en natt till. Mamma G informerade att det inte var några problem. Djuret skötte sig, men var tvungen att ständigt hållas kopplad utomhus då hon tenderade att inte respektera deras vilja lika bra som hon respekterade min. Jag tyckte den slutsatsen lät förträffligt klok, med tanke på att koppeltvång var vad jag tydligt poängterat innan jag åkte..

Sen lät det ”NEJ, NEJ, NEEEEJ!” i telefonluren.

Följt av ljudet av telefonlur i backen.

Och obestämbara hundläten.

Till sist en flåsande och milt sagt upprörd och chockad Mamma G: ”HON TOG DEN!! HON TOG IGELKOTTEN!!! ”

Tydligen hade en igelkott med uppenbar dödslängtan travat in framför nosen på den vid bron fastkopplade Bella.

Bella är av tyskt fullbruksblod. I Tyskland värnar man om rasens skärpa och förmåga att instinktivt ta mindre djur av daga.

Bella är uppenbarligen rastypisk.

Oh.

Jo.

Det är lite mycket nu.

Någon har planerat tidsåtgången för mina uppgifter med röven. Denne någon är inte jag. Men resultatet är att jag gör 12-timmars dagar utan lunchrast. Hela veckorna.

Sen blir det helg.

Då jobbar jag varannan i Umeå. Tillgänglig tid för kontemplation och navelpetning är knapp. Mycket knapp.

Imorgon lastar jag Saaben i ottan och drar på ny turné. Boden-> Överkalix-> Pajala-> Kiruna.  På tre dagar. Sen åker jag söderut. Käre vän M ska knyta äktenskapliga band. I Småland av alla ställen. Saaben kommer att få smaka blyfot. Jajjajojävlarockså.

Idag har jag även bojkottat kommatecken. Räck upp en hand ni som är impade.

Take two placebos and call me lame

Man skulle kunna tycka att människor har väldigt underliga prioriteringar när de stora nyheterna i kvällspressen är huruvida någon svensk fotbollspelare har lite ajeliaj i lilla fossingen eller om världen kommer att gå under utifall att någon utomstående råkar se just hur våra landslagsherrar skuttar runt på gräsmattan. Man skulle kunna skriva något präktigt om hur människor borde uppmärksamma lidandet i Burma och andra hemskheter istället. Det skulle man kunna göra.

Men jag tycker mest det är fascinerande.

Man har ju faktiskt lyckats bygga upp en multimijardindustri kring elva vuxna män som springer runt på en gräsmatta och jagar en boll. Det är ju fantastiskt! Det överskuggar allt. Tidningarna är fyllda med teorier och spekulationer om hur det ska gå när just våra landslagspelare ska få chansen att sparka på bollen. Det analyseras spelarkroppars uppbyggnad, minsta rapporterade smärtförnimmelse blåses upp till sådana proportioner att ragnarök närmast framstår som en blek förkylning i jämförelse. På TV tävlar man om att tycka och förståsigpå. Minsta fotvinkel analyseras av självutnämnd expertis och få saker i världen dissikeras just nu lika grundligt i media som elva vuxna män som sparkar boll.

Och svenskarna köper allt. Aftonbladet ger ut en ÅTTIOFYRA sidor tjock bilaga. Om Zlatan. Och han har inte ens lyckats sparka bollfan i målet på tre år. Kunskapstörsten är total. Vi kan inte få nog. Vi måste bara få mer teorier, fler spekulationer och ännu fler uppblåsta varningstecken. Sanningens ögonblick är nära. Hela mänsklighetens öde står på spel. Allt hänger på:

Elva.

Vuxna.

Män.

Som.

Jagar.

En.

Boll.

Alltså, jag kan förstå underhållningen. Jag kan själv titta på fotboll med kompisar och finna det hyfsat kul om det bjuds på pilsner till. Å andra sidan skulle jag nog kunna se på helgmålsbön med behållning, bara det ingår pilsner. Men jag förstår inte allvaret. Vilket lag som vinner eller förlorar rör mig inte i ryggen. Visst, är någon bekant involverad så gläds jag eller lider med dem, men i övrigt är spektaklet inte mer upphetsande än någon annan lättsmält tv-underhållning. Har jag inget bättre för mig så visst kan jag slötitta en stund, men att lägga undan ALLT annat för några tjommar som jagar en boll i 90 minuter?

Ibland önskar jag faktiskt att jag hade så små banaliteter att bry mitt huvud med och så små krav på tillvaron att titta på elva vuxna män på en gräsmatta vore likställt med nirvana. Jag kan dock inte sluta förundras över det penibla faktum att vi människor är så gravt lättmanipulerade att en simpel barnlek kan marknadsföras fram till närmast religiöst status.

Ain´t my crime

Fy fan. Nu är jag trött. Jag insåg redan under första de minuterna av arbetet att denna kväll inte skulle gå i glädjens tecken. Anade snabbt att antingen blodsockernivån eller koffeintarmen behövde påfyllning då jag direkt vid arbetsskiftet inledning började bli duktigt förbannad över hur fula kunderna var.

Dumma i huvudet var de också.

Ett ljushuvud ställde sig och höll i ett pumphandtag en stund utan att tanka, varefter han gick in och betalade en annan kunds tankning. Andelen kärnfysiker som reagerade på orden ”Följ med, vi tar kassan här borta istället” med att antingen stå kvar och vänta fåraktigt vid den första upptagna eller gå och ställa sig att vänta lika fåraktigt vid en helt annan kassa än den jag gick till, var även ovanligt överrepresenterade.

Jag har bitsår i läppen. Men är väldigt glad över att vara färdigutbildad nästa år.

Sen fick jag kaffe.

Och choklad.

Sen såg folk riktigt trevliga ut. Intelligenta blev de också. Kvällens humor stod den duktigt bakfulle killen som igår var in och köpte groggvirke, och som sedan vaknat i morse och funnit att han numera hade en stor hårig kuk intatuerad på vaden.

Han visade den också. Jag kunde inte sluta skratta.

Nä, nu blir det nedvarvning med film på skärmen och en vorsteh i famnen. Bella är lätt understimulerad. Hon har haft vilohelg. Dock inte pga eget önskemål, snarare pga av mitt späckade arbetsschema och en Saab i akut behov av kärlek. Men nu får hon heldagar i skogen hela veckan så hon ska fan inte klaga. Hon ska få göra norrbotten. Wohoo!

Simon och Djuret, snart i ett ödsligt skogsparti långt åt helvete ifrån dig.

Soul One

Hoppla Kerstin!

Återanlänt till lägenheten efter en vecka i schtaan. Sommarens arbete är påbörjat och därmed också säsongens bana mot Stjärt-VM och bonnabränna. Bella leder för tillfället Stjärt-VM med en något mer väldefinierad bakdel, men jag har däremot under de senaste dagarna lyckats utveckla en imponerande redneck som det håriga lilla djuret inte har en chans att komma ikapp, och eftersom det lata lilla stycket bara ligger och jäser samtidigt som jag springer runt med imponerande steglängd mellan träden så torde ledartröjan skiftas även i Stjärt-VM inom de närmaste veckorna.

Hela världen håller andan.