Jämställdhet är vackert. Det är sådär politiskt korrekt, snuttegulligt och..och…alldeles underbart.
I dagens genus-Sverige är det ingen skillnad på kvinnor och män. Det är inte därför vi har dam- och herrklasser i OS. Att män och kvinnors könshormoner påverkar våra kroppar och sinnelag olika är rent nys, liksom evidens att mäns hjärnor generellt är större men att kvinnor i genomsnitt har fler kommunikationsvägar mellan hjärnhalvorna och annat bjafs. Det enda som faktiskt skiljer oss åt är vad som enkelt kan studeras när vi är nakna, men det är enbart en biologisk lösning för reproduktionen, inget annat.
Eftersom det inte finns några biologiska skillnader till att olika kön dras till vissa yrken och positioner så blir den självklara slutsatsen att vi fostras in i våra förlegade könsroller i unga år. Och eftersom studier på några månader gamla barn visat att pojkar i högre utsträckning föredrar hårda leksaker framför mjuka, och flickor tvärtom, så är det tydligt att den indoktrineringen börjar väldigt, väldigt tidigt.
För att stämma i bäcken har man således utbildat ett gäng genuspedagoger som får härja tämligen fritt i förskolor och lärosäten under den politiska korrekthetens skyddande hand och brist på kritik. Utbilda är egentligen ett starkt ord i sammanhanget, eftersom den normalt innefattat ynka 10 akademiska poäng i ämnet. Men det ska tydligen räcka för att ge de som läser kursen en djup och nyanserad bild av ämnet och dess tillämpning i praktiken. De flesta med någon egentlig erfarenhet av universitetsstudier kanske skulle protestera mot ett sådant påstående, men nu gäller det genus och jämställdhet och då är sunt förnuft inte riktigt något man eftersträvar.
Med sin gedigna bildning i ryggen sätter genuspedagogerna raskt igång med att rädda de försvarslösa barnen från det patriarkala förtryckarsystemet. Huruvida det existerar någon egentlig styrning av hur arbetet ska inriktas förefaller vara höljt i dunkel, vilket gör att rabiata idéer värderas lika högt som sunda och verklighetsförankrade. Historien kan ju inte på visa ett enda exempel på att ett matriarkalt samhälle någonsin existerat, varför denna utstuderade maktordning helt uppenbarligen har arbetats in medvetet ända sedan människans uppkomst, och det krävs således rejäla krafttag av genus-eliten för att styra upp skutan igen. Ska man nå framgång krävs snabbt agerande, och då är det inte så noga med logiken.
Så pojkarna får leka med dockor, och vill de inte leka med dockor så tar man helt sonika bort dockorna så inte flickorna ska lockas till att underställa sig det patriarkala maktsystemet. I Sundbybergs Kommun skriver man om barnsagorna och sånger för att fostra in barnen i ett jämlikt tankesätt och blir nominerade till jämställdhetspris. När Rödluvan blir räddad av jägaren så är jägaren numera en kvinna istället för en man. Man lägger betoning på hur modig hon är när hon går i skogen, och hon framställs som stark när hon hjälper jägaren att fylla vargens buk med sten så den sjunker och drunknar i vattnet, trots att sänka vargar i vattnet knappast heller är särskilt politiskt korrekt att lära barnen i dagens samhälle.
Men nu är det genusfrågan man jobbar på, det andra är inte intressant, och i genusfrågan finns det mycket att arbeta på i förskolan. Ty börjar man gräva så formligen kryllar det av förlegade könsroller i verksamheten och genuspedagogerna har ett styvt jobb med att eliminera hoten. I sången Björnen sover är det t ex ”han” som inte är farlig, inte ”hon” (eller mer korrekt ”den”). Exemplen är otaliga och endast en sunt tänkande människa finner någon ände på alla genusförbättringarna som kan göras. Samtidigt förefaller man i sann jämställdhetsanda främst fokusera på att skifta könen i sagor och sånger i där skiftet medför att det kvinnliga könet framställs i bättre dager. Någon omskrivning där t ex mannen utgör skönheten och kvinnan odjuret förefaller av någon anledning inte vara lika populärt.
Det stora problemet med genusvetenskapen är att den idag är väldigt långt ifrån ett vetenskapligt förhållningssätt till fakta och verklighet. Den politiska korrektheten i begreppet har gjort att det är fritt fram att söka pengar och forska i vad som helst så länge det innefattar ett genusperspektiv, och kraven på resultaten är så skrämmande låga att hela genusvetenskapens nytta med fog kan diskuteras. Pengar skyfflas på forskning för att undersöka genusspecifika klanger hos trumpeter, könets betydelse hur man uppfattar en distanskurs och en mängd annat trams som inte ens med yttersta välvilja kan härledas till någon samhällsnytta eller vetenskaplig relevans. Men genus är PK och politisk korrekthet får alltid kosta.
Professor Eva Lundgren vid Uppsala Universitet stötte på patrull när hon i TV hävdade att 100-tals barn ritualmördadets i sexuella orgier i Sverige. Gamle Guillous synnerligen läsvärda betraktelse av frågan står att läsa här. Uttalandet ledde naturligtvis till en granskning av Lundgrens forskning, eftersom hennes uttalanden lämnade tämligen litet att förknippa med vett och sans, vilket helt otippat inte visade något stöd för uttalandet. Jämställdhets- och feministrörelsen hade dessutom huggit som utsvultna korpar och anammat hennes forskningsresultat om att nära hälften av landets kvinnor utsattes för våld av sina män, och att det inte var någon skillnad mellan män som slog och de som inte slog. Resultaten visade ju tydligt att kvinnovåld inte hade sociala orsaker utan var ett utpräglat sätt för alla män att hålla kvinnorna i schack, vilket således genomsyrade hela den patriarkala maktstrukturen och låg därför helt i linje med radikalfeministisk världsåskådning, vilket man inte var sena att nyttja i den politiska debatten. Män är djur, punkt slut.
Den granskning som gjordes av det vetenskapliga stödet i Lundgrens forskning fann dock inget stöd för slutsatserna. Tvärtom, man fann istället att resultaten egentligen visade att förekomsten av kvinnovåld var kraftigt överdriven och att risken för misshandel istället ökade betänkligt i marginaliserade grupper som missbrukare, psykiskt sjuka osv. Ett resultat som väl överrensstämde med övrig forskning på området (BRÅ mfl). Att Lundgren hade ett ytterst alternativt sätt att tolka fakta utefter sin egen förutbestämda uppfattning föranledde att Uppsala Universitet blev tvungna att granska henne ytterligare för att utreda om forskningsfusk förelåg. Inte helt otippat så räddade man sitt eget ansikte genom att frikänna henne från misstankar och belöna henne med två års fri forskning för hennes välgärningar på området, istället för att erkänna bristande kontroll över sin vetenskapliga verksamhet. Genus och jämställdhet står tydligen över vetenskaplig korrekthet.
Ser man till jämställdhetsdebatten överlag så råder ingen tvekan om att inriktningen för länge sedan tappat greppet med verkligheten. Att folk ska ha lika lön för lika arbete oavsett kön kan ingen normalt funtad människa motsäga. Det är tämligen självklart. Problemet som det uttrycks är dock att vi är så långt ifrån att nå målet. Kvinnorna är tydligen så brutalt diskriminerade i lönesättning att hälften vore illa nog. Miljöpartiet proklamerade att kvinnor i genomsnitt hade 16% lägre lön än männen och i november 2007 gick JämO ut på DN:s debattsida och förklarade att ”Nio av tio kvinnor har varit lönediskriminerade på grund av kön” och att man nu skulle starta nästa etapp för att kartlägga de grava missförhållanden som rådde.
Utredningen blev ordentligt stor. Man granskade 750 000 löntagare hos 568 arbetsgivare för att få så tillförlitliga siffror som möjligt på de uppenbara missförhållandena som råder. Resultatet visade att endast 0,7% av löntagarna, ca 5800 st, hade en omotiverat låg lön. Av dessa var ca 1000 män. Endast en smärre avvikelse från de nio av tio som man räknat med att finna alltså..
Men debatten fortgår. Det är för lite kvinnor i företagsledande positioner vilket rimmar illa med jämställdhetstongångarna i landet. Könskvoten ska minsann vara lika, oavsett det gynnar företaget eller ej. Jämställdhetsförespråkarna ser inget fel i att tvångsmässigt kvotera in kvinnor i ledningar runt om i landet, trots att blotta förslaget satte en inkompetensstämpel i pannan på samtliga kvinnor som nått sin position genom egna meriter. Kanske räknar de med att hela världen kommer att som genom ett mirakel förändras till ett fint och jämställt puttinuttigt paradis så fort man når den magiska 50/50 kvoten? Kanske är de bara idioter?
Av någon underlig anledning är debatten om att tvångskvotera in fler kvinnor på verkstadsgolvet eller ner i gruvan inte tillnärmelsevis lika hög, för att inte säga obefintlig. Jämställdhetsaspekten gäller tydligen främst på områden där kvinnor gynnas av en förändring, för kvinnor är alltid diskriminerade i Sverige. Om kvinnor missgynnas av jämställdhetsresonemanget så är de också diskriminerade och jämställdhetsaspekten är plötsligt oviktig.
När SLU ville minska kvinnodominansen på veterinärutbildningen genom att ge förtur till manliga sökande när meriterna var de samma blev det således ett sjuhelvetes liv. Nu var kvinnorna minsann diskriminerade eftersom männen fick förtur enbart pga kön. Ärendet drogs sålunda till rätten och de kvinnliga sökandena fick 35 000 kronor var i ersättning för den vidriga diskriminering som de utsatts för. Tydligen använder sig två tredjedelar av landets högskolor av sådana könsdiskriminerande antagningsregler där det underrepresenterade könet får förtur om meriterna i övrigt är lika, och mest förekommande är det tydligen på de ”finare” utbildningarna såsom läkare, psykolog och veterinär. Det hade varit jättefint, jämställt och helt pk om det inte råkade vara så att nio av tio som drabbas av reglerna vore kvinnor. Då är det plötsligt diskriminerande. Kvotera in kvinnor i styrelser däremot, det är okej.
Dubbelmoralen skiner starkt över genus-Sverige. Samtidigt resonerar man i rapporten ”Framtidens polisutbildning” (SOU 2008:39) om det inte vore läge att skrota kravet på personlig lämplighet för polisyrket för att gynna kvinnliga sökande. Där är det alltså inte bara okej att ge förtur pga av kön, det är helt i linje med jämställdhetsarbetet att underminera hela utbildningen och polisväsendet genom att slopa krav som är vitala för att få rätt personer till yrkeskåren. Bara för att kunna visa en snygg könskvot.
Grattis Sverige. Det här är en jävla fars.
