Keep counting

Jag fyllde tydligen år idag upptäckte jag när grattis-sms:en började plinga in på förmiddagen. Tydligen har min födelsedagsrelaterade glömska blivit såpass välutvecklad att jag numera även glömmer min egen.

Oh well.

Chanty

Sådärja. Då var det iallafall klarlagt att larmet fungerar som det ska.
Det är tydligen kopplat även till brandvarnaren.
Brandvarnaren sitter jävligt nära spisen och är känsligare för stekos än Fi är för könsförräderskor.

Farbror vakten såg måttligt glad ut när han inte fick spöa upp någon mordbrännare.

My Russia

Jo. Ryssland är sig likt.

Hyreshusen är fortfarande byggda enligt en och samma kommunistiskt betonggrå standardmall, måla linjer på vägarna är fortfarande meningslöst eftersom folk ändå måste köra i sicksack över filerna för att komma undan alla hålen i asfalten på vägar som asfalterades för bara ett par år sedan och det mesta ser ut som ett enda stort bombat zigenarläger.

Men det har sin charm ändå.

Det är en annan mentalitet. Man tar inte så hårt på problemen, särskilt inte om de kräver lite extra arbete. Provisoriska lösningar blir snabbt de mest permanenta och långsiktighet och underhåll är helt okända begrepp. Det löser sig.

Kvinnosakskampen har inte heller fått fotfäste i landet. Här är det fortfarande helt okej för en kvinna att vara feminin utan att bli stenad av en orakad feministmobb för att de blivit offer för det patriarkala förtrycket. Och visst, man kan väl ha synpunkter på nödvändigheten i att börja nyttja högklackat direkt efter potträningen, men dra åt helvete så de kan föra sig! Kommer man från Sverige och är i det närmaste svältfödd på feminint rörelsemönster, eftersom det sanna beviset på en självständig och frigjord svensk kvinna är att hon rör sig håglöst och bredbent som en utarbetad mjölkbonde, så blir vistelsen på kontoret en aning distraherande då ögat ständigt lockas av förföriska rörelser i ögonvrån. Enda räddningen för arbetsresultatet är att merparten vid en närmare granskning har ansikten som bilolyckor, vilket snabbt stävjar hormonrusningen och för tillbaka koncentrationen på rätt spår igen.

Det nordiska säkerhetstänkandet har uppenbarligen slagit över en aning på det här stället. Kåken jag bor i är larmad jävlarihoppet och det ska fjärrstyras och tryckas knappar till höger och vänster. Jag fick till och med en schysst fjärrkontroll på min nyckelknippa som man kan trycka på om man har tråkigt. Då tar det bara minuter innan vaktstyrkan stormar in med blod i blicken. Nyttan kan man diskutera eftersom grannarna efter gatan mest verkar fundera över huruvida de har någon kvadratdecimeter kvar av gräsmattan att göra potatisland utav, men det ska tydligen vara så.

Men det är lärorikt. Som fan. Efter mat och pilsner på krogen med ledningen lär man sig mer än under ett halvår på universitetet. Motivationsboost med extra allt.

Nu ska jag uträtta storverk.