Vote

Jo, jag röstade idag. Att inte gå och rösta är i min bok likställt med en röst på miljöpartister, FI, VPK eller nån annan obskyr politisk rörelse som satsar sin energi på att göra min tillvaro till ett helvete och lägger ett löjets skimmer över svensk politik.

Och sånt går inte för sig.

Fram till en sisådär tio minuter innan jag for till lokalen visste jag dock inte på vad och vem jag skulle rösta, och sånt kan ju vara fördelaktigt sägs det. Årets val var dock tämligen enkelt. I år har våra svenska politiker nämligen tävlat om vem som helt öppet kan erkänna sig vara minst värd lönen för deras förväntade arbetsinsats. Antingen vill man ha den sänkt eller så ska den ges bort.

Jag föredrar av ren princip folk som inser att hög lön kräver stor arbetsinsats och faktiskt är inställda på att göra sig förtjänta av den, så i tämligen rask takt rensades listan av alternativ ner till det fåtal som faktiskt vågade stå för att de ville ha lön för sin möda. Ur denna lilla skara var det sedan en synnerligen smal sak att efter några minuters intervju-googlande plocka ut den som bäst föreföll ha förstått vilka frågor jag prioriterar varpå Saaben varvades iväg mot röstlokalen med skrikande däck och fullt turbotryck.

Den något offensiva körstilen var befogad. Jag upptäckte på väg ut att röstkortet specificerade en lokal i Umeå för min medborgerliga insats. 13 mil är lite väl styvt även i mina ögon för att lämna ett papper, så glädjen var stor när jag på valmyndighetens hemsida fann att det gick att förtidsrösta på stadshuset i  ytterligare 15 minuter.

Vinner inte mitt lag efter denna avundsvärda ansträngning så ska jag banne mig skriva en insändare.

Eller skåpsupa.

Vi får se.