Okej. Det kan vara så att jag inte har lyckats uppbåda speciellt mycket tid eller lust för blogginlägg på senaste tiden.
Eller så beror det på videovåldet.
Eller priset på blandfärs.
Man kan aldrig veta riktigt säkert. Hursomhelst så har jag hunnit tillbringa nio dagar på älgpass, skurit ner 1,8 ton älgkött och lyckats med bedriften att inte ha sett en endaste levande älg under tiden. Det är inget annat än ren katastrof.
Katastrof, I tell you!
Dessutom har mitt kära djur fått byta hem och bor numera nere i Dalarna hos en synnerligen vettig herre vars egna hund, ett kullsyskon till Bella, sorgligt nog blivit överkörd. Han ringde en fredagseftermiddag och vi pratade länge och väl. Uppfödaren hade redan rekommenderat honom såsom en synnerligen seriös och vettig man varför jag erbjöd honom att låna Bella på prov under en veckas ripjakt i norska fjällen. Han kastade sig i bilen direkt och vi möttes på lördagsmorgonen i Dorotea. Mötet stärkte bara uppfattningen om att jag svårligen kunde finna ett bättre hem till Bella, även om vemodet var starkt när jag vände tillbaka utan hunden i bilen.
När han ringde en vecka senare, nyss nerkommen från fjället, var han mer än villig att göra affär. Bella hade fungerat klockrent, även om fågeltillgången inte varit lika fantastisk som utlovats innan. Han hade redan börjat planera för jaktprov, vilket var trevligt att höra eftersom det var ett ännu icke uttalat krav från min sida. Bella är för duktig för att inte få chansen till meritering. Om än det är vemodigt att lämna ifrån sig en hund så är det samtidigt glädjande att det arbete jag lagt ner har gett resultat. Visst hade det varit kul att få gå med henne själv på prov och få ett kvitto på träningen, men det är nästan lika tillfredsställande att se att träning och stadga fungerar klanderfritt direkt med en ny förare. Om än det blev ett hastigt avsked så känns det bra att ha hittat ett såpass bra hem till henne, och det ska bli roligt att se hur hon utvecklats när jag kommer hem på semester nästa år.
Idag har jag för övrigt skickat in visumansökningen till ambassaden. ”Planerad vistelsetid i landet: 2 år”. Det börjar nästan kännas lite spännande.
