Saturday

Det är utgång, sa Bull.

Ni behöver inte vänta uppe.

Chop suey

Det var då en skamligt dålig uppdateringsfrekvens på den här satans bloggen. Någon borde klaga hos blogginnehavaren.

Eller skicka choklad.

Bara ett par kilo eller så. Jag är inte storbjuden.

Men jo, tillvaron tickar så sakteliga på. Nedräkningen har börjat, sommaren är snart här och då sträcker jag det långa fingret mot skyn, tar ett inte-så-jävla-tårfyllt avsked av universitetslivet och börjar inkassera rikedomarna. Jag tror jag tar det lite lugnt i början, siktar inte på ett övertagande av världen förrän någon gång kring 2019-2020. Man ska ju inte stressa.

Enough

Här skulle det stå något jävligt roligt.

Något om…ja, bönder kanske. Små kortväxta bönder.

Det ni.

You don´t use the mouth!

Det finns betydligt trevligare saker att råka ut för än att upptäcka att ens partner är otrogen. En obedövad kastration meddelst rostig sked kan i många fall kännas som ett betydligt trevligare alternativ. Och man ska inte skratta åt andras olycka. Åtminstone inte om man vill vara sådär äckligt politiskt korrekt som bara tråkiga människor är. Ibland är dock formerna för avslöjandet såpass hysteriskt komiska att det vore direkt skamligt att inte låta resten av världen få ta del av eländet..

Har ni 20 minuter över så lyssna igenom de här:

Good times, bad times

Efter förra sommarens slit tänkte jag att nästa sommar, då ska jag minsann bara jobba några veckor och sedan ta en välförtjänt ledighet. 5-6 veckors arbete max. Det var tanken iallafall.

När jag summerade ihop sommarens ansträngningar i måndags räknade jag ihop tre månaders heltid, plus motsvarande en månads arbete i ren övertid. Sen var det de där 32h/månad i Umeå också..

Det gick med andra ord inte helt enligt plan.

Å andra sidan var de jefligt nöjda med min insats, jag har gjort intryck. Ända upp till huvudkontoret. Sådant är bra skit, underlättar framtida anställningar markant. Det gör att en sommars slavgöra känns betydligt mer motiverat såhär i efterhand. Positiv feedback har även den fördelen att det snabbt får en att glömma alla svordomar som yttrats.

Och jag har svurit en hel del.

När jag mitt ute i ingenstans insett att myggmedlet är nästan slut, offrat det sista på hunden för att åtminstone hon ska slippa lida och tvingats acceptera att myggantalet förefaller slå nytt rekord och det är minst åtta-nio timmars arbete kvar innan jag kan återvända till bilen. När jag låste in bilnycklarna i bilen alltför många mil från närmsta bebyggelse. Dagarna då regnet aldrig slutade ösa ner. Jag skulle förmodligen kunna skriva en hel roman. Men efteråt minns man bara de positiva bitarna. Myggor går att ignorera och myggbett läker snabbt, en låst Saab går att pilla upp med en tillsnickrad björkpinne och lite tålamod, och en ordentlig bastu värmer snabbt upp en genomblöt och nedkyld jägmästarkropp. En kall pilsner på det och himmelriket är nära.

Förmodligen kommer jag att sakna den här tiden mer än jag kan ana. Nästa sommar är jag färdigutbildad. Om några år sitter jag på en chefspost någonstans i världen och längtar tillbaka till de dagar då solen sken, vinden fläktade bort myggen och ett friheten med ett inventerarjobb var så nära det perfekta arbetet man kunde komma.

Disenchanted lullaby

Erika tycker att jag bloggar för lite. Det är tydligen därför mitt dass har vikit in årorna.

Det tror jag inte en sekund på. Dassrelationen alltså.

Men för att vara steget före och hindra en omfattande landssorg utifall att det skulle uppdagas i media att jag faktiskt bloggar för lite så har jag sammanställt en synnerligen pedagogisk förklaring, för att så att säga dämpa folkets plågor en aning.

Jag är speciellt nöjd med färgvalet.

Everything Counts

Jag antar att det finns olika åsikter angående vad man bör lägga ut på sin offentliga blogg. Vissa kanske anser att det tidigare inlägget är för utlämnande, andra inte. Större delen av besökarna på denna blogg är personer som jag aldrig träffat eller kommer att träffa, men flera av dessa har hängt med så länge att jag räknar dem som mina vänner ändå trots att vi förmodligen aldrig kommer att mötas i verkliga livet. Det här vill jag därför att de ska veta.

Även om jag inte skriver allt som händer, och ibland enbart skriver strunt så är denna blogg en spegling av min tillvaro och jag skriver endast saker som jag kan stå för inför vem som helst. De personer som känner oss båda vet redan, eller kommer att få höra historien. Ett fåtal vet hela historien, andra vet bara sammanfattningen nedan och den är inget jag hymlar med eller inte skulle berätta för vem som helst. Inga namn nämns ändå.

Att historien känns synnerligen pinsam för vissa inblandade tar jag därför ingen ytterligare hänsyn till, eftersom de som känner oss båda ändå får eller har fått reda på detta. För alla andra så är dessa inblandade helt anonyma. Jag har således inga moraliska betänkligheter över att publicera nedanstående sammanfattning. Att familj, vänner och bekanta får reda på när man betett sig illa sker oavsett medium och kan man inte stå för sitt handlande inför dessa så ska man nog reflektera över det innan man handlar.

Judgement Day

Okej.

Dags att åka till veterinären.

Hur mycket får man för en njure på Tradera?

Way to go!

Måste bara ta tillfället i akt innan jag intar lopplådan att gratulera SysterYster som rodde hem ett jobb på Swedish Meats idag. Min VEGETARIAN till syster alltså. På Swedish Meats. Störtkul.

Nämen, allvarligt talat. Jag är imponerad. Det är inte illa pinkat att ro hem ett agronomjobb direkt efter avslutade studier. Inte en enda arbetslös dag. Särskilt efter 4-5 timmars jobbintervju med högskoleprov, personlighetstester och fan och hans moster.

Grattis Syster!!

Jag ser även fram emot alla expensiva och vidlyftiga gåvor som nu kommer att skickas norröver till Bäste Bror nu när lönekuvertet ökar i omfång..